elinohlssons

usch vad jag inte har lust med någonting just nu.. Jag känner mig ungefär fastklistrad i min gröna soffa. Har ätit tomatsoppa, en ciabatta och lite naturgodis. Det var väl ca två timmar sen nu, men jag känner mig fortfarande illamående. Jag har två bitar naturgodis kvar, men jag har lust att slänga dom. Sådär blir det alltid när jag äter godis. Sen tänkte jag gå på step kl 17 också, men jag känner verkligen inte för det. Funderar på att städa istället, för det behövs. Städa eller träna? Jag tror jag städar idag och tränar imorn istället. Imorn ska jag även laga mat. Det är sjukt vilka oregelbundna matvanor jag har fått. Det här är inte bra! Jag kan nästan inte äta lagad mat mer än en gång om dan. Det andra målet brukar bestå av musli eller macka eller morötter eller ägg. Eller ibland godis.

Jag har även läst lite, suttit framför datorn lite och kollat på nån präst på Oprah Winfrey som ansåg sig vara en heterosexuell, fast med sexuella tankar om män. Hans fru ansåg också att bara man gör ett val och inte handlar utifrån dom tankarna så är det okej. Hm. Det finns mycket som är svårt att förstå sig på.

Jag köpte en jättefin ljuslykta på indiska igår. Den kostade 99 kr men det var det värt. Den passar perfekt till min inredning. Jag gillar verkligen min lägenhet! Och jag älskar min 50-kronors gröna soffa! Det kommer nog bli svårt att göra sig av med den när jag flyttar sen. Jag har mycket hellre denhär soffan än någon dyr skinnsoffa. Det är inte min stil. Jag vill ha lite färger. Det blir mycket hemtrevligare då!

Nu ska jag nog försöka ta tag i städningen så att jag får något vettigt gjort idag. Ikväll ska jag kolla på idol hos Sara och Deniz.

Förövrigt undrar jag; ska man frysa så mycket redan som jag gör hela tiden? Jag har redan min tjocka vinterjacka, och jag håller nästan på och fryser ihjäl så fort jag går utanför dörrn. Hur ska det bli i vinter? Kan inte växthuseffekten skynda på lite!!



Den här låten är bäst

Vad folk tjatar om fredagsmys. Så fort man går in på facebook är allt man ser fredagsmys, fredagsmys, fredagsmys. Vad är det för nåt? Det verkar vara den nya grejen. Jag vet inte varför, men jag irriterar mig på själva ordet. Och att det finns speciella grupper för "vi som älskar fredagsmys". Och en reklam! Jag irriterar mig på facebook också. Kan dom inte bara lägga ner (så att jag slipper logga in där hela tiden, och få reda på vad alla gör precis hela tiden)? Jag vet inte varför det överhuvudtaget skulle vara intressant för mig att veta vad alla gör precis just nu, vart dom är, vad dom äter, vad dom ska göra ikväll, vad dom gjorde igår och att dom är med i en fredagsmysgrupp. Men varför loggar jag in då? Jag tror faktiskt att det blir lite väl mycket information, hela tiden. Förr ringde man personen om man ville veta vad den gjorde. Och innan det så skickade man väl brev. Tacka vet jag brev!

Nej jag vill faktiskt avhålla mig från facebook litegrann. Ibland får man faktiskt veta saker som man inte vill veta också, och just nu vill jag slippa det.

Jag har funderat ganska mycket över dethär med att "man måste synas, annars finns man inte". För det verkar vara det som gäller idag. Ingen kritik mot någon, men om man tänker efter, dethär med att alla ska uppdatera sin status på facebook hela tiden och att alla ska se vad alla gör hela tiden, att man twittrar (fast vem gör det?), att alla ska blogga, att alla ska lägga ut massor av bilder på sig själv och på helgens fest. Och sen alla dokusåpor som bara får märkligare och märkligare handling och där man ställer upp på ungefär vad som helst för att synas lite; fast det från tv:s sida bara handlar om att förlöjliga folk så att andra får något att skratta åt eller prata om. Varför är det så viktigt att synas? Alltså det är väl klart att alla vill bli sedda av de som finns omkring dem. Men varför är det så viktigt att ha en publik hela tiden? Ibland har jag försökt tänka mig att mitt liv är en film och att jag har huvudrollen och då känns det genast mycket intressantare. Men varför egentligen? Vad är det som är skillnaden? Man ska väl göra saker för sin egen skull och inte för en publik?


Oj vad kritisk jag blev nu. Egentligen tänkte jag bara säga att jag haft en bra dag. Mamma och Jonas var här och det var trevligt! Vi ska fira julafton den 25e i år, för mamma jobbar den 24e. Jag och Jonas tyckte en liten roadtrip på julafton vore trevligt. Jag tänkte att vi kunde åka till Oslo och ta en fika. Jonas vill hellre bestiga Kebenekajse. Stina tycker däremot att det är viktigt att hålla på traditionerna. Så vi får väl se.

Fin låt. Från Jalla jalla. Jag tycker om den filmen.

Har gjort en jättegod gröt, utav havregryn, russin, hasselnötter och torkade aprikoser. Sen hade jag på kardemumma och äppelmos också. Fast kanel kanske hade varit bättre. Har varit på gymmet imorse också. Det känns bra. Ska försöka spendera lite mer tid där. Jag kan ju lika gärna vara där istället för att sitta här.

“As we drive along this road called life, occasionally a gal will find herself a little lost. And when that happens, I guess she has to let go of the coulda, shoulda, woulda, buckle up and just keep going.” Carrie Bradshaw

 

 

 

 

 

 

Gud vilken huvudvärk. Vet inte ens varför jag alltid sitter uppe, när jag egentligen är jättetrött.

Jag måste ta tag i mitt liv. Någon dag.

 

 

Varför blev texten så liten? Jag ser ju nästan inte vad det står.

(Shakira - inevitable)



Jag är ganska besviken faktiskt. Jag vill inte vara med om det här någon mer gång nu, och jag ska verkligen anstränga mig för att inte behöva vara det. Jag tycker inte det är för mycket begärt när man bryr sig om någon att förvänta sig samma sak tillbaka.


Jag är rätt trött på det mesta just nu. Vill verkligen ha en förändring, iallafall lite längre fram. Nu känns det som att jag mest bara vill fördriva tiden och vänta på att dagarna ska gå ett tag. Jag är glad att jag har praktiken nu, så att jag har något att tänka på. Igår var jag och pratade på två föräldramöten ensam, utan handledare, och det gick faktiskt ganska bra. Jag kunde till och med svara på frågorna jag fick. Det är jag ganska stolt över, speciellt med tanke på hur jobbigt jag alltid tyckt att det är att prata inför en grupp. Nu tycker jag inte ens att det är såå jobbigt. Det skulle jag inte ha trott för några månader sen. Det jag tänker mest på nu är att jag är så ung, men det är ju inget jag kan hjälpa. Konstigt, i andra sammanhang börjar jag känna mig rätt gammal och erfaren. haha. Kanske inte på ett positivt sätt dock.


Nästa termin ska jag verkligen börja dansa igen. Jag slutade när jag var 19, men jag har saknat det hela tiden. Vet inte varför jag inte tagit tag i det tidigare, men nu ska jag! Önskar att jag kunde börja direkt, men kurserna startade ju i slutet av augusti =(

Jag är inte lik mig just nu. Jag vill ha hela dagarna planerade för mig, så att jag vet att jag har något att göra. Jag brukar ju annars inte gilla planering nåt värst.
Nu har jag iaf inbokat:
Ons: praktik, kolla i affärer, afropowerdance
Tors: plugga, praktik, laga mat med Malin och Sara
Fre: seminarium och sen förhoppningsvis Karlskoga
Lör: Bio med Stina
Sön: Åneeej vad ska jag göra då??? Jag måste planera det nu!!!   (Haha, jag skojade bara. Det löser sig nog.)

Jag har iallafall hållt mig sysselsatt i helgen, och haft sällskap hela tiden.
Igår var vi på fest. Jag och Natta bestämde att vi ska börja segla i utomhusbassängen på Gustavsvik, men vi hade helt missat att samtalsämnet egentligen handlade om vindsurfning.
Senare stod vi i kön till Satin. Några killar trängde sig före och jag knackade den ena på axeln (eller mer armbågen) och sa att "du, vi stod faktiskt före". Han stod kvar där han stod, stirrade rakt fram och sa "Å faan" (med en uttråkad röst). Så så mkt respekt ingav jag.

Vi gick aldrig ut, och det var lika bra.

Jag känner mig lite som i en glasburk.

Man saknar sånt som man inte har
och man saknar allt som man inte har kvar
Vi har fortfarande långa vägar kvar
Man saknar inte sånt som man har
(Lars Winnerbäck)

Lars Winnerbäck måste vara ett geni.


Något positivt är att årstiden matchar hur jag känner mig.

Jag har på mig ett pärlarmband som är gjort på öppna förskolan, och det tänker jag ha ikväll med, om jag hänger med ut.

Jag ville bara tacka Malin, Sara, Mamma och Stina för att ni är så snälla. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort annars.

Jag vet inte när jag var så ledsen senast. Det var innan jag flyttade till Örebro. Jag har ont i huvet, halsen och ögonen. Men nu ska jag försöka sova, för jag ska till praktiken imorn.


Det var tydligen ett våldtäktsförsök igår kväll också, vid 21-tiden, mellan universitetsbiblioteket och löparbanorna. Det är precis där jag alltid går när jag går hem från gymmet. Usch, vad otäckt. Fy fan. Jag kanske borde ändra gångväg och ta den vägen som tar 5 minuter längre tid istället.

Just nu vill inte jag vara med längre.
Jag fattar ingenting.
Det verkar som att jag aldrig ska få vara riktigt glad. Jag tycker inte riktigt att det är rättvist.

Jag vet inte hur mycket man ska behöva orka med?

Helvete.

Saker som folk säger eller inte säger, vad mycket det kan påverka en. Och varför lägger man ner mest energi på dem som förtjänar det minst, istället för att lägga den på dem som faktiskt bryr sig?

Vilken dag.
Seminarie.
2 timmar ingenting.
Core, en timme.
Prat med Stina, utanför kåren (tills mina tår förfrös), en timme.
Chiliconcarne.
Skrev tills jag fick kramp i fingrarna.
Ett telefonsamtal.
Och nu lyssnar jag på Westlife. hm.

Skitdag.
Det blir väl roligare en annan dag antar jag. Men varför i helvete ska man behöva vara så tuff jämt? Jag tycker det ibland är mer tufft att inte vara tuff jämt.

Nu tror jag jag borde duscha och sova. Det blir tidigt imorn också.
Om någon föreslog en liten backpacking eller roadtrip så skulle jag hänga på direkt (så fort jag är ledig).

Det har ringt ett 020-nummer till mig i flera veckors tid, från några som gör gallup-undersökningar. Jag har alltid missat det, eller inte orkat svara. Men nu ringde dom först och väckte mig tidigt imorse (då svarade jag inte) och sen ringde dom igen nu, så nu svarade jag. Det dom undrade var:
"Vem hos er är det som ansvarar för kontakten med återförsäljaren av Volvo lastvagnar?"
"Öhh, jag har inte ens nån bil?"
"Va, nehej? Är inte dethär Johanssons grävfirma?" (eller nåt sånt)

Hm, dom måste verkligen vilja ha tag på dendär firman så mycket som dom ringt.


Igår var jag hos sjukgymnasten (jag kanske borde valt några mer heltäckande underkläder, visste inte att man skulle klä av sig). Han sa iallafall att det är muskeln i höften/rumpan som jag har ont i och den hänger ihop med ichiasnerven som går ner i knät. Jag skulle börja träna som vanligt, så skulle det bli bättre. Skönt! Sen fick jag reda på att jag är lite skev också (som Salla också skrev häromdan att hon är). Mitt vänstra knä sitter högre upp än det högra och det kan vara därför jag belastat fel, och fått ont.


Nu ska jag plugga litegrann. Har bara ett möte mellan 15.00 och 16.30 idag :)

Ahoj är hej på tjeckiska och slovakiska. Det är så kul att säga så tycker jag. Svarar alltid så i telefon när Stina ringer nuförtiden.

Jag har två filmtips:
Hotell Rwanda
I taket lyser stjärnorna

Den första är jättehemsk och en sann historia. Den andra var jättesorglig. Men bra!

Jag har så lite att göra nuförtiden. Alla andra har fullt upp med sin praktik och plugg, men jag känner faktiskt att jag har det rätt lugnt. Jag är lite rastlös faktiskt. Dessutom har jag fortfarande ont i vänster knä och höft, sen tågluffen, så jag kan inte träna nå värst heller. Äter diklofenak mot inflammation nu, och på onsdag kl 8.15 (hurra! vilken perfekt tid, på min sovmorgon!) ska jag till en sjukgymnast. Men det ska bli lite roligt för jag har aldrig varit hos en sjukgymnast förut. haha. Iallafall. Jag ska försöka kolla på filmer och läsa böcker på min rastlösa tid, nu när jag inte har så värst fullt upp. Ska nog lägga mig och läsa lite nu. Ska upp klockan sju.

Förövrigt så har jag bestämt mig för att försöka skärpa till mig, inte hänga upp mig på en massa grejer och istället försöka fokusera på sånt som är roligare. Hur nu det ska gå. Men jag kan ju faktiskt inte bete mig som 15. Det är rätt påfrestande. Nu skärper jag mig.

Godnatt!

Jag vet inte vad jag ska skriva som inledning, men det här är min nya blogg. Eftersom Stina övergav våran gamla.

Hejhej.

Just nu står stina och dansar till Elvis på min randiga matta. I mina lurviga rosa tofflor. Hon har precis spillt ut chili con carne, eller nåt sånt, på halva mitt golv. Det kom inte på min randiga matta. TUR!

Idag har jag och Stina varit på Örebros största loppis (inte så värst stor?) i Örebros golfhall. Jag köpte ett spel, Geni, för 10 kr, och vi har redan spelat 2 gånger. Visste ni att banan är ett bär? Och att alperna ligger på månen?


Jag måste skriva med några citat som jag hörde på bussen, av ett tufft killgäng på ca 16 år:


"Han var helt borta igår! Han hade druckit 28 absinth!" (Där ligger Deniz i lä. Haha)


"Man kan inte klara sig utan naglar"
"jo, det kan man väl?"
"Nej alltså det är sant! Jag har läst det! Man kan verkligen inte klara sig utan naglar!"
(Hur klarar man sig då utan armar? Det finns faktiskt dom som inte har armar. Reds.anm.)


Kille nr 1 "Jag skulle behöva låna en hundring om vi ska äta"
Kille nr 2 (med allvarlig röst) "Och jag skulle faktiskt behöva låna 10 kr"



hejhej